Vägra vara "utanför boxen"

Har ni tänkt på att de som gärna och ofta använder uttrycket "utanför boxen", gärna gestikulerar situationstecken med fingrarna när de säger det? Jag undrar vad det betyder, och om det är ironiskt med gesten eller om de menar det...och vad menar de då isåfall? Ofta kommer uttrycket och gesten i samband med en presentation där några verkligen tänkt till och vågat ta steget just "utanför boxen"...

Det lustiga är att det verkar vara underförstått - eller samförstått - att resten av gruppen vet vilken box som är i fokus, vad den innehåller/begränsar samt för vilka denna nämnda box är applicerbar. Det verkar ytterligare som om boxen i fråga inte är att föredra, men inte heller helt befria sig från, utan mer att ett ben är kvar i boxen och ett är utanför. 

Jag har så svårt att förstå det resonemanget. Jag menar, antingen gillar en sin box, och jobbar kontinuerligt med att förbättra boxen, eller så lämnar en boxen bakom sig. Kanske för att finna en ny annan sorts box.

Oavsett vilket tycker jag att det är problematiskt att försöka komma på hur vi kan göra saker bättre genom att värdera nya idéer och tankar gentemot något vi inte gillar. Jag tror att det hämmar kreativiteten och vi på det sättet utesluter många infallsvinklar.

Jag gillar när en tänker ut nya strategier och idéer utifrån det resultat som vill uppnås, för att sedan backa steg för steg och applicera strategi och förutsättningar och resurser på det. Det är inte enklelt, men det är ofta roligare, svårare och processen brukar bli minst lika viktig som målet.

Jag gillar att ha koll på boxar, dessa oändliga boxar, och jag gillar att hälsa på i dom från tid till annan, men jag försöker att inte förhålla mig till boxarna som "innanför" eller "utanför" - jag gillar det boxfria livet. 

Det är svårt, omgivningen, arbetsplatsen, kollegorna, andra vuxna - mår bättre om vi alla snabbt kan definieras och sättas in i deras mentala boxar, och visst är det mänskligt att navigera på det sättet. Men om vi verkligen ska försöka hitta nya vägar och lösningar till gamla problem, så kanske vi ska kasta bort boxar och öva oss på att tänka helt fritt. Inte en enda jävla box i sikte. 

För att kunna göra det måste jag omge mig med människor som kan saker jag inte kan, som tänker annorlunda, gillar annorlunda saker och som inte alls tycker som jag, men som vill uppnå samma resultat. För att kunna omge mig med dylika människor bör jag således vara öppen och våga interagera med människor som jag inte kan känna igen mig i. Dvs ,såna där som är "utanför boxen". 

Grejen med människor som gillar att vara utan boxar är att de  sällan vill in i andras. Vilket då hämmar attraktionskraften hos de företag (läs boxar) som behöver deras kompetens, kreativitet och idéer. Till dem vill jag säga: Släpp kargen på din box. Var mer nyfiken. Våga göra fel. Träffa andra sorters komptenser, oavsett vilket kroppsligt paket kompetensen innebor.

Samt ett tips: de är ofta inte på samma mingel/tillställningar/föreläsningar som du - eftersom de inte gillar samma saker ;) 

 Elcim "Superturken" Yilmaz

Elcim Yilmaz

Elcim har under 15 år arbetat med att förändra, förädla och förbättra varumärken, strategier, företag och organisationer genom sitt eget företag, men även genom samverkan med partners. 

Idag fokuserar Elcim på PR och kommunikation samt sin roll som agent.

Elcim Yilmaz

Telefon: 0733-41 41 80
elcim@superturken.se

Superturken

LivingRoom office,
Bondegatan 30
116 33 Stockholm

Startsidan